onsdag 22 juni 2016

Onsdags"kontor"



Med snubblande, sömniga steg vandrar jag i trädgården tidigt på morgnarna för att plocka några myntablad att ha i te:t. Daggvått gräs och tunga ögonlock. I träden kvittrar fåglarna, och runt mina fötter springer Lucy omkring.

Lucy who, tänker ni. 

Jo. Det är hon som är anledningen till att jag vandrar likt en zombie i trädgården på morgnarna just nu. Det är hon (bland annat) som gör att dagarna är lite svåra att få struktur på just nu. Och det är hon som gör så att vi har så mysigt just nu. 

Hej, jag heter Lucy!

Hon är alltså äntligen hemma nu. Skallabackens Lucy, vår nya familjemedlem. Hon har acklimatiserat sig väldigt bra och det står inte på förrän hon kan sin gård och flock utantill. Hon är väldigt nyfiken, och även om vissa saker kan vara lite konstiga så åker svansen mycket sällan ner utan hålls högt och stolt. Men somna sent och vakna tidigt, det är hennes grej. Partytjej så att säga. Och matten som har glömt och förträngt hur det är att ha småbarn fick resa tillbaka i tiden om man säger så. 

Jag är söt! När jag sover.

Okey då. Rätt söt i vaket tillstånd också.

Studerar fotbollsspelande barn. 
- En dag ska jag bli så där bra, tänker hon.

Som ni kanske förstår så är det lite extra svårt att samla tankarna och få till jobbtid just nu. Och inte nog med Lucy, jag har ju även sommarlovsfirande barn hemma så dagarna kund inte vara mer förvirrande! 


Vaknar sent, äter sent, lägger sig sent. Allt är liksom lite sent. Men skönt. Och mysigt. Och kul. Ibland liiiite tråkigt när de inte kommer på vad de ska göra. - Det är ju sommarlov! säger jag, och tristessen löser sig alltid tillslut. 


Nu är det snart midsommar och släkt och familj kommer hem för att fira. Helgen kommer vara fylld med intryck för Lucy, och lekstunder för barnen. Mat för mig! Och så hoppas jag på lite sömn.

Ella får lite extra kärlek så att hon inte ska känna sig undanskuffad.

Men, även om allt är lite upp och ner och ostrukturerat så har vi ett sommarprojekt som är i planeringsstadiet, en plåtning om ett par veckor och ett samarbete med en vän. Så visst finns det att göra alltid. 

Over and out!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar