lördag 31 december 2016

Instagram Anno 2016

Som den instagramknarkare jag är så måste jag här och nu tacka instagram för all inspiration. 
Aj löv jo. 
Och ja, jag kommer att vara en lika stor junkie 2017. 

Här kommer en lite tillbakablick på mitt instragramår med de mest gillade bilderna. 


När barn har stått på händer på skateboard - det gillade ni.


När Lucy-bus kom till familjen - det gillade ni. Såklart!


När byn klädde majstången dagen innan midsommar - det gillar ni också.


Gos med valp - vem gillar inte det liksom.


När barn fyller år <3


När jag la upp en uråldrig, skivomslagsbild på mig och M på vår 11-åriga bröllopsdag - det gillade ni. (SHIT, II ÅR!)


När barnen var superdupermegaglada och nöjda på hotell - klart ni gillade den. 


När det mindre barnet har klappat och pratat med gamla träd och kikat på utsikt - det gillade ni också. 


Och när barnen är coolare än coolast och glider runt i butik - klart ni gillade den!


Tack snälla för alla likes!
Nu ser vi fram emot ett nytt år.
Puss.

P.s Här har ni mitt konto - @msrimsbo 






tisdag 20 december 2016

Öppet brev till...öh...Gud? Trump? Kungen?



Idag funderar jag på om kvinnan ändå har fått ett straff. Att Eva på riktigt åt av den förbjudna frukten och fick därmed en förbannelse som varje kvinna efter henne sen fått bära. Jag snackar självklart om mensvärk. För vad har en att välja på? Antingen proppar man i sig hormoner och får humörsvängningar, tappad sexlust och kastas konstant mellan gråt och skratt. Eller - skippa tabletter, men då med värk och smärta från helvetet (väl valt ord) som får en att svimma (japp, faktiskt) istället som följd. Känns det rättvist? Känns inte det som ett straff? 

 

Så där ja. Det var dagens, men nu har jag klagat färdigt. För det känns också lite hemskt att klaga då världen faller runt omkring oss. Och då jag har vänner som dras med konstant smärta (bara kvinnor - konstigt? Just saying...).

Ha! Föresten, bilden längst upp - se hur Hipster-Adam så lägligt placerat den lilla grenen! Lägg även märke till att nipples inte censureras. Kan kännas makabert och icke värdigt för en 2016-människa (speciellt om du råkar vara vit, kränkt man). Men så var det. Kanske är det dags att reclaima det faktiskt. Sluta censurera kvinnor. Oavsett om det handlar om deras smärta eller deras kroppar. Tack.





Det var bara det. 



lördag 17 december 2016

#mh16


Ni följer väl Musikhjälpen? I år samlas det in pengar till barn i krig så att de ska ha möjlighet att gå i skolan. Något som är så självklart i väst. I krig är det tvärtom. De flesta flyktingläger har inga skolor. Och på de ställen där det finns skolor så vågar inte barnen gå dit, då vägen dit är för riskabel. Risken att man blir tillfångatagen och tvingad till att bli soldat, eller misshandlad eller till och med dödad är för stor för att de ska våga gå till skolan. GÅ TILL SKOLAN LIKSOM! Detta är så sinnessjukt, jävla snedvridet och fel så en vet inte ens var en ska börja...

Skolan är framtidshoppet för många. Att utbilda sig. För med utbildningen så kommer förståelse, och risken för krig i framtiden minskar. Barnen är hoppet. Men utan skolor...ja...katastrof.

Molly är ute i flyktingläger och rapporterar till musikhjälpen om vad hon är med om. 

Kolla här.

Och här

Och här

Hjärtat går sönder och det är otroligt svårt att ta in. Att platser, trygga platser med butiker, skolor, sjukhus, stadspuls, glada människor, liv - bara kan totalförstöras. 

Det kan lika gärna vara här. 
Glöm inte det. 

Vi är fan skyldig mänskligheten att hjälpa till. Hjälpa varandra. Hjälpa oss själva - oss människor. Inga vi och dem. Oss! 



Vi pratar mycket med barnen om detta nu. Får dem att förstå, och berättar när de undrar saker. Rasmus ville hjälpa till med det samma och skänkte 50 kr till musikhjälpen genom att önska en låt. Gör det du också. Ännu hellre - kom igen alla stora företag! Ge bort julgåvorna i år till de som behöver det. Till barnen. Barn som har rätt att få gå i skolan. Det står i barnkonventionen. Kom igen nu! Utmana konkurrenterna och se vilka som kan samla in mest pengar. Bara gör det! 


Vi avslutar med låten Rasmus önskade för att barn har rätt till att gå i skolan, trots krig. <3





  

måndag 12 december 2016

This and that på en måndagkväll

Funderar på detta med page och snedlugg. För att härma dottra mi. 

God kväll! 

Hoppas ni mår bra allihop. Själv är jag en smula rastlös. Vilket jag brukar vara på en måndag när jag har en massa lösa trådar som behöver att inte vara lösa något mer. Då dricker jag kaffe, tränar hundar, går promenad, tvättar och sådant istället. 

På en sådan här dag hinner jag också skumma igenom The Internetz en smula. Kolla läget liksom. Detta hittade jag idag: 

1.Krickelins blogg såg jag den här fantastiska kappan! MUMS! Ägare: Caroline Caap. Köpt här. Åh. 


2. Hittade några fina juldekorationer som skulle passa till våra ärvda dyrgripar. Här Svenskt Tenn


3. Viktigheter. Och otroligt smärtsamt...man vill ju öppna upp alla dumma gränser och ta alla dessa barn i sin famn. Vyssa och lugna. Trösta och värma. Lite skillnad kan man i alla fall göra. Läs Brita Zackaris inlägg här

 

4. Kommer inte på fler pga kom av mig av nr 3. Usch...kom igen nu världen. Mer kärlek <3 

Bild: Pinterest 

fredag 9 december 2016

Fredagsintervju - Lotta Hernek

Å-hoj allesammans! Nu kommer det. En ny serie i bloggen. Närmare bestämt en intervjuserie. Jag träffar och snackar lite med människor jag gillar. Som har ett driv, ett engagemang, arbetar med spännande saker eller bara är allmänt coola. Är ni med? Först ut; Lotta. Varsågoda. 


 


Det är en blåsig, kall första dag på december. Lite snöflingor singlar ner, dock inget som lägger sig. Mest is. Jag är på väg till Boda Kyrkby som ligger en bit utanför Rättvik. Där, i Silverberg med den vackraste utsikten bor Lotta Hernek och hennes man Bertil tillsammans med tre katter, två hundar och 10 hästar. Ja ni hörde rätt - TIO hästar! Tillsammans driver de företaget Silverhill Stable där de erbjuder riktiga hästäventyr. 

“Att rida fram genom den djupa skogen på ryggen av en Nordsvensk häst ger en känsla av trolsk urkraft. Det doftar från skogen och i den sakta lunken hinner vi se spåren efter älgen vars viloplats vi kanske just passerat. Kraftfulla stabila hästar bär oss över stockar, diken och branter. Westernsadeln är både bekväm och stadig vare sig vi rider ett par timmar eller flera dagar.  Vi rider genom levande historia och när vi stannar kort för att njuta, så kommer bygdens och platsens berättelser att få liv av Bertils guidning och din egen fantasi.

För dig som kan rida är en dundrande galopp längs slingrande skogsstigar en upplevelse med urkraft! Att komma fri från Ridhusets inskränkningar, att rida hästar som inte räds bilar eller vilda djur.  Hästar som är vana vid ruff terräng och tuffa utmaningar.” 


Lotta driver två egna företag (eller är det kanske tre..?). Förutom Silverhill Stable så arbetar hon som designer, och även med utveckling av olika slag. Det centrala i alltihop är utveckling, det finns i alla tre jobben. I Silverhill så arbetar Lotta mest med själva paketeringen av verksamheten, marknadsföring och hur de ska ta sig vidare och utvecklas. Annars är Silverhill väldigt mycket Bertil. “Bertil är mer praktisk - han fixar med hästarna och rider ut med gästerna. Det är egentligen jag som står för hästkunskapen, även om han har väldigt mycket erfarenhet av häst i skogen. Han är väldigt bra med djuren, men han är ingen träningsnörd som jag.” berättar Lotta.

Lotta berättar att när hon skulle träffa en affärscoach så hade han bett henne att ta med sitt CV. “Hur kul är det?” tänkte Lotta och gjorde ett bildcollage istället och tog med. Och för mig är det så himla mycket Lotta! Jag lärde känna henne för lite mer än två år sen när jag gick Kreativ Entreprenörskap på Leksands Folkhögskola. Kursen har Lottat startat själv, och har nu haft i ett gäng år. Bättre mentor för företagsamhet och utveckling kan man inte ha. Jag lärde mig så kolossalt mycket! Men. Vem är Lotta då? Jag tycker hon får berätta det med egna ord. Håll till godo. 



Vem är Lotta? 

Vem jag är? Vet någon någonsin det? Alla har vi flera sidor. Ibland är jag feg och ängslig. Vågar inte ta tag i det som är obehagligt. Samma jag är gärna rak, när jag kan vara det. 
När jag får ett problem framlagt så ser jag ett slags svävande pussel med bitar som går att flytta, som kan ändra karaktär och ge olika möjligheter. Jag älskar det pusslet. Det är komplext och spännande. Det är min kärna, mitt kreativa flow.  Jag har svårt för rutiner och strukturer. Mår lite dåligt om jag vet exakt vad jag ska göra varje dag i flera veckor framöver och där jag är bunden av tider. 
Jag tycker om att vara med goda vänner, föredrar absolut att samarbeta i designprojekten. Samtidigt har jag ett väldigt stort behov av ensamhet, jag skulle klara att bo själv men inte klara av att inte få vara ensam. 
Min häst är en av de som står mig närmast. Hundarna och katterna är härliga, men hästar är mer. Det finns en kontakt där som är svår att beskriva, hon finns med mig. Ibland kopplas det bort och då är hon plötsligt bara en häst, men oftast är hon närvarande. Då känns det som att vi båda upplever vad den andra upplever. Då förstår jag hur gräs smakar, hur vinden känns i pälsen och hur ett nu är ett nu. 
Nuet är viktigt. Det är liv och tacksamhet. Livet är gott. Nu, just nu.

Platsen vi befinner oss på

Hemmet. Gården. Och jobbet. Oavsett om det handlar om hästarna eller design så är det här själva kärnan ligger. 




Jag har inget kontor. Jag har haft det tidigare. Både eget kontor och delat med andra. Jag har liksom provat det. Jag uppskattar vardagslyxen att få sitta hemma och jobba. Sen har jag aldrig haft problemet som andra ibland har - det här med att folk tycker att det är svårt att jobba hemma för att tvättmaskinen ropar på en, eller vad det kan vara. Jag måste ha en väldigt selektiv hörsel, för jag hör inte sådant. Haha! Jag har inga som helst problem med att prioritera jobbet. Sen är det livskvalité för mig att kunna vara nära hästarna, hundarna och mannen. Det är jättelyxigt, nästan så jag skäms även hur bra det är. 

2004 flyttade vi hit till gården. En gård som använts som hästgård sen början av 1900-talet. Folk har berättat lite om gården men jag glömmer lätt. Eftersom gården inte är så gammal så har jag inte varit så intresserad av dess historia. 

 

Det bästa med ditt jobb

Det bästa med mitt jobb är att jag inte behöver göra nästan någonting som är tråkigt. Och det är en himla tur för mig, för jag har väldigt svårt för att göra sådant som är tråkigt. Det kan vara lite skämmigt för det finns många som gör nyttiga och bra saker som är tråkiga, som gör att hela samhället fungerar. Jag har förmånen att få göra det jag tycker är allra roligast. Och sen mår jag bäst när jag inte riktigt vet vad jag ska göra om tre månader. Om jag vet vad jag ska göra varje dag i några veckor framåt, då mår jag lite dåligt. Jag vill gärna ha dem här öppningarna och möjligheterna. Och det älskar jag med mitt jobb. Jag kan faktiskt göra vad jag vill. 

Berätta om något du brinner lite extra för, som får det att kittlas inombords

Jag skulle kunna säga hästarna men dem är något mer. Hästarna handlar mer om mig själv som människa. Jag behöver livet med hästarna för att jag ska utvecklas i mitt inre. Det är väldigt viktigt för mig. Löjligt viktigt. Annars vet jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen.


Lotta tittar drömskt ut genom fönstret och det glimmar till i hennes blick. Hon funderar. Klockan tickar hemtrevligt på väggen och hunden House snarkar nöjt under bordet. Det doftar kaffe i den lilla stugan och allt är lugnt och stilla. Efter ett tag fortsätter Lotta. 

Det som får mig att bli triggad är kreativiteten över huvudtaget. Att jobba med problemlösning och utveckling. Det är så himla kul! Vad det än handlar om. Inovationer - även om jag inte gillar det ordet så är det det det handlar om. Det kan jag göra var som helst och när som helst och hur som helst. Och jag vet att jag är bra på det. Jag går igång när någon säger “nej men det här går inte, det kan vi inte göra”.  Jag vill gärna att människor runtomkring mig ska växa. Det är otroligt stimulerande. Att få någon att känna sig inspirerad och stärkt efter att de träffat mig, det är häftigt. 

Och sen måste jag också prata om design thinking. Den användbarheten som det utvecklingssättet har är så otroligt bred och kan användas i så många sammanhang. Och det skulle vara så himla nyttigt att få in i olika sammanhang där man arbetar med olika verksamheter, och människor och utveckling. Där man idag är så dålig på att ta tillvara på de möjligheter som människorna själva sitter med. Att jobba med utvecklingsprocesser som inkluderar de som är berörda av processerna på ett strukturerat och innovativt sätt, där man kan använda både sina erfarenheter men också få vara med och vara delaktig i den kreativa processen. Det är något jag verkligen brinner för. Fler företag borde ta till sig det. Även i kommunala och offentliga verksamheter. Och inte vara så rädda för att inkludera andra i utvecklingsprocesser. Varför är man så rädd för sådant?

Vad inspirerar dig?

Min första tanke med den frågan är - jag bestämmer själv när jag blir inspirerad! Så är det. Jag inspirerar mig själv. Material kan inspirera, både när någon har hittat på ett nytt material och berättar vad man kan göra med det. Eller när jag håller i ett material och funderar på vad man kan göra av just det här materialet. Men jag kan trycka på och av min inspiration. Jag kan känna att nej nu måste jag få inspiration och så ser jag till att jag får det. Hur skulle jag annars kunna jobba? Haha! Både inspiration och kreativitet är något man övar fram och tränar på.



Är du är en bokslukare/seriedyrkare/filmnörd?

Jag lyssnar på ljudböcker, och läser böcker. Jag är en riktig boknörd. När jag inte jobbar på kvällarna - för det gör jag ofta - så tittar jag på serier. Jag gillar fantasy och sci-fi. Även när jag väljer böcker. 

Vardagsproblem

Förutom valpar och shettisar som rymmer till grannen ibland menar du? Haha! Nja. Jag vet inte. Vill vi något väldigt mycket så ser vi till så att det löser sig. Ibland så kan det vara lite knepigt om vi ska resa någonstans, det krävs mycket planering med 10 hästar.

Men jag är väldigt lösningsorienterad så det mesta löser sig. 

Jag har mer vardagslyx än vardagsproblem i mitt liv. Jag äter lunch med min man nästan varje dag t.ex. 



Hur ser framtiden ut? Har du något speciellt du ser fram emot?

Det har jag alltid. Eftersom jag har så svårt för att ha tråkigt. Alltid spännande att undra vad ska hända nu? Och sen har jag nästan bestämt mig för att åka till USA på kurs nästa år. Sen går jag alltid och funderar på om jag ska hitta på något mer. Ska jag göra något annat? Jag är väldigt bra på att lämna saker bakom mig (på gott och ont) och jag lever alltid med framtidstro och en dragning framåt. 

Tack så mycket för din tid Lotta! 

Vill ni följa Lotta så kan ni göra det här:

Under "paraplyet" Blownaway hittar du Lotta som designer


onsdag 7 december 2016

Lately

Vindögd valp

Igår spenderade jag en hel dag åt att skriva ner och minnas fredagens besök hos en mycket trevlig och driven entreprenör och vän. Vi hade en mysig förmiddag tillsammans, och igår fick jag återuppleva alltihop igen genom mina telefonlurar. Ni ska få ta del av det hela snart. 

Annars då? Huvudet upp och fötterna ner? Bilen går bra?

Har just nu ett roligt projekt på G på jobbet. Eller många roliga projekt faktiskt. Men ibland är vissa roligare än andra. Så är det.

Lucy har kommit på att det här med Nosework är kanske något av det roligaste just nu. Hon har liksom börjat skrikpipa när jag tar fram doften ur kylskåpet. Så himla kul! Jag fnissar åt henne. Vi fnissar åt henne ganska mycket överlag här hemma. Hon är fantastiskt rolig och mysig. Är så glad att just hon kom hem till oss.

Astrid har klippt av sitt hår. Eller ja. Frisören har klippt av henne håret. Lustigt vad folk runtomkring oss hade ångest över det. "Nej men åh! Inte håret!" osv. Till och med frisören satt och peppade Astrid under hela klippningen, typ som att hon skulle preppas för operation eller liknande. Saker vi får höra sen klippningen är 1. Huuuur känns det nu då Astrid?! Är det tomt? och 2. Rasmus, nu har ju du längre hår än Astrid. 



Astrid själv då? Ja hon bryr sig inte det minsta. Så skönt.  Dessutom klär hon i allt - min lilla draktränerska <3 







   

torsdag 1 december 2016

Viktigheter så här års


Vi julhetsar inte här hemma. Inget julklappsångesthandlande för massa tusenlappar och ingen dekorationshets. 

Jo, vi gillar mysigheten kring jul och den kärleken som man faktiskt kan passa på att sprida så mycket man bara kan och förmår. 

I morse dukade vi upp med lite extra god frukost - varm choklad, barnens bakade pepparkakor och nybakat bröd. Bänkade oss framför TV:n (humm...datorn...) och tittade på första avsnittet av julkalendern - Selmas saga


Det var spännande och magiskt där vi satt i mörkret och drack varm dricka till skenet av tända ljus. 

Men det var inte bara Selmas saga som skulle öppnas idag, utan även Snällkalendern. Ett fint intiativ av Didrik och Nikki. Privat och utan vinstintresse, där pengarna oavkortat går till att stödja Friends i deras arbete för att stoppa mobbing. I varje lucka så står det snälla uppmaningar. Dagens uppmaning var till Astrid, där det stod att hon ska säga hej till någon som hon inte brukar säga hej till. Imorn är det Rasmus tur.