söndag 24 juli 2016

Sommaren är mumintrollens bästa årstid


Inte bara mumintrollens. Även min. 
Den absolut bästa tiden, alla gånger. 

Det händer ju såklart grejer under de andra årstiderna också. Men det märker man knappt. Eller det läggs inte på minnet. Det är sommaren som räknas. Som är viktigast. Och det är där minnena fastnar som bäst. För mig. 


Vi packade väskan och åkte på tur i fredags. Vi visste inte riktigt vart, utan lät landsvägen bestämma lite. 


Lunch hade vi med oss. Äggsmörgåsar och bubbelvatten intill sjön. Strålande sol, skrattande barn och glada hundar. Det är liksom det som är sommar. Äventyren, det är då de blir av. Man reser i fantasin till främmande platser. Sjön blir en skattkammare som rymmer och gömmer högvis med skatter. Allt kan hända. 

 
- Hallå små kycklingar!

Vi bestämde oss för att ta oss en titt på Wålstedts, och åkte genom skogen på långa slingriga grusvägar bort till Dala-Floda. 


Deras gårdsbutik är ljuvlig. Åk dit! Godis vart man än vänder blickan. Vi köpte med oss morötter och en kålrabbi hem. 


Barndomens sommarlov! Tanklöst, lekfullt. Med oskyldiga äventyr och upptäcktsfärder. Vilken rikedom!

Hej lilla gris!


Och titta där! Vem kommer spatserande där? Jo, en påfågel. Helt vanligt i Dala-Floda. Inga konstigheter. Exotisk, vacker och lite förnärmad över att bli så intensivt plåtad gick han omkring där bland höns, bilar, hästar, hundar och traktorer. Släpandes sin vackra stjärt efter sig i marken.

Fika bör man, eller SKA man alltid göra på äventyr.

Det är sådana här sommardagar när man liksom hamnar utanför tiden på något vis. Äntligen. Man flyter runt i ett stort ljust nu. Bättre än något annat. Den totala avkopplingen.  


På kvällen cyklade vi ut till Långnäsudden. Badade och badade. Täljde grillpinnar, och hejade på Lucy som tog sina första simtag. Grillade korv och marshmallows medan solen värmde oss torra. 


Som en spegel.


Sen cyklade vi hem. Nöjda, mätta och solkyssta susade vi hem över åkrarna. Lucy fick springa i sin egen takt bredvid ett slag tills vi tyckte att det räckte och stoppade ner henne i cykelvagnen tillsammans med Astrid. Ella njöt av att vara tillsammans och att få springa med sin flock. 


När barnen hade slumrat in efter att ha berättat om dagens äventyr om och om igen, så hackade vi dagens skörd från Wålsteds. Hällde upp varsitt glas rött och nöjda med dagen avslutade vi den med Downton Abbey. 

Livets liv. Eller hur är det man säger? 








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar