Photo Booth av kalla händer. Mormors kofta doftar fortfarande av henne...
Vaknade till smatter på rutan. Eller, smatter är kanske fel uttryckt. Det lät så pass att jag var tvungen att gå upp för att se om det var en stackars fågel som fått spel och börjat hacka på rutan med sin näbb. Men det var det ju inte. Utan regn. Hällregn, för att vara exakt. På något vis så känns det skönt. Efter kyla, snö och vinter med statiskt hår och spända axlar, så skapar regnet bort-med-det-gamla-in-med-det-nya-känslor. Inte för att jag alls vill låta religiös eller pretentiös här, men tycker att regnet sköljer bort något tungt och välkomnar det ljusa. Fritt fram för tolkning på det!
Annars då? Jo snubblade över detta. Passande idag på något vis tycker jag. Lite pepp under morgonkaffet.
Vi skriker verkligen efter visuella sätt att tillfredsställa oss med now a days. Om det så är självlysande kaffemuggar eller inredningsbloggar så är vi ständigt på jakt efter inspiration och vackra/roliga/häftiga saker att vila blicken på, eller uppleva. Intressant, med tanke på att vi verkligen är omgivna av dessa saker idag. Det råder ju inte brist på sådant precis. Ändå kan vi inte få nog. Intressant.
20 februari 1967 - 5 APRIL 1994
Går inte att undgå idag
Nu ska jag sätta mig ner och jobba på.
Skriva skriva skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar