Veckan

Varning för den största klyschan i världshistorien, men jäklar i mig vad den här veckan har gått fort. När jag satt mig ner för att summera så ba; måndag ja...och sen...Fredag?! 

Yes I know. 

Typiskt vuxet att säga så. Ni vet, sådant där vi vuxna säger för att liksom ens ha något att säga vid dagishämtning eller i kön på Coop. 

Men det känns verkligen som att tiden går fort. Tänkt om tiden faktiskt går fortare nu men bara det att ingen tänker på det pga klyschan?! Humm... 

Blev lite smått rädd när nioåringen en dag sa "Va? Är det torsdag idag? Det var ju nyss måndag". 

Åh nej - han också! 

Jag har i a f dokumenterat den här korta veckan på bästa sätt - men selfies (moahaha). 

Måndag

Jobbade hemma. Lucy tyckte som vanligt att det var onödigt. Varför ska jag ens vara hemma om jag inte ägnar all - ALL - min tid åt henne. Till mitt försvar så körde vi faktiskt lite nosework under lunchen. 

Tisdag

Jobbade halva dagen hemma. Prickade av några måsten. 

Arty på kontoret. Tycker att bilden påminner starkt om skivomslaget till Bowies Heroes. Jo då.   

Onsdag

Åh nej. Kolla. Segheten började ta över min kropp. Halsontet smög sig på. Bloggade och skrev ner ett projekt som är i startgroparna. 

Torsdag

Dödens död drabbade mig under natten. Alltså, det här med att vakna av halsont, gör vuxna ens det? Trodde det enbart var barn som gjorde det. Tydligen inte. För det var precis vad jag gjorde. När jag svalde så kändes det som att jag svalde rosentaggar. Och på morgonen var rösten väck. Och även orken. 

Jag valde att jobba hemma. I soffan. Drabbades jag av den så kallade manliga förkylningen? 

På kvällen fick jag vin av Martin. Det kändes bra. 

Fredag

Ja men ni ser. Då var vi redan här. Fredag. Halsontet är inte lika vidrig. Jag låter dock lite som Keith Richards och snörvlar och har mig, men känner inte för att svimma t.ex. Med lite smink så kan en fejka det mesta, så nu är vi på kontoret. Hepp! 

Jag vill ha ostbågar ikväll. 

Ni då?