Något pockar på uppmärksamhet

Bild: beyonce.com

Vad händer? 

Är det inte skruvat endå? 

Människorkroppen.

Hormoner.

Jag fick mitt första barn när jag var 22 år. Jag trivdes som gravid. Att ha något inuti mig som växte. Ett extra hjärta som pickade. Det kändes så självklart. Samtidigt även så overkligt och väldigt sci-fi. Vad händer med min kropp? Fantastiskt och läskig känsla på samma gång. 

Trots detta så sa jag - inga fler barn.

Efter fyra år fick jag mitt andra barn. Gick si så där med det jag sa innan. 

Jag hade en fantastiskt graviditet även med barn nummer två. Har inget att klaga på. Alls. Det var lika spännande. Lika läskigt. Lika självklart. Lika sci-fi. 

Sen var jag hur som helst klar. 

Står fast vid det än. 

Faktiskt. 

Jo då. Jag står fortfarande fast vid det. Båda resorna var fantastiska. En känner sig som en superhjälte och respekten för kvinnokroppen växer. 

"Do you remember being born? 

Are you thankful for the hips that cracked? 

The deep velvet of your mother and her mother and her mother?"

Bild: Grammy awards 2017

Men det är inte bara det. För som vi alla vet så är man varken mer eller mindre kvinna för att man väljare att skaffa eller inte skaffa barn. Nej det är det där andra - kärlek. Att få skapa något tillsammans med den man älskar, det är så jäkla ballt! Det ballaste jag gjort faktiskt. Vilket team vi är. 

Men nu vill jag fortsätta resa med de två underverken jag och min teammate skapat. Se dem växa. Stödja dem. Putta dem om det behövs. Skratta tillsammans. Upptäcka saker ihop. Allt. Livet. 

ÄNDÅ. 

Runt omkring mig poppar det upp gravidsaker. Hej vilt och överallt. Vänner som smider planer. Förebilder som är gravida och får en själv att vilja vara gravid för jämnan pga så snyggt. Andra vänner som fått barn nummer tre. 

Bild: CSN News

You name it. Överallt. 

Varför? 

Är det de jäkla hormonerna som spökar? Eller är det enbart ett sammanträffande? 

Jag drömmer om att jag är gravid. Till en början är drömmarna typ ej bra. Jag vaknar och ba pjuuuu skööönt jag är INTE gravid TUUUUR!  Men nu börjar drömmarna bli liksom...behagliga?

 

?

Eftersom jag har bestämt mig så vet mitt förnuft att en kan stå upp mot hormonerna och kämpa emot. För jag ska inte ha fler barn nu. 

STOP. Nej. 

Men de är bra konstiga de där hormonerna...