Om att fylla år

Det må så vara. Jag kanske är lite barnslig. Eller kallas det kanske hybris när man är vuxen? Any how...jag gillar att fylla år. Okey? Jag erkänner och räcker här med upp handen; Jag, Martina tycker att det är trevligt att få presenter och lite extra krydda en dag per år. Det är mysigt, roligt och jag får välja mat och allt sådant där trevligt. Jag ser inga nackdeler. Visst. Det markerar att man har blivit ett år äldre. Men vaddå, vem blir inte det hela tiden liksom? Jo, alla. Alla blir äldre. Ingen idé att noja över det tänker jag. Nej. Jag njuter hellre av skönsång på morgonen. Ha! Det är rätt festligt. Jag vaknar alltid först av alla i familjen så på min födelsedag så måste jag ligga kvar och liksom låtsassova tills allt stök, fix och barnpåklädning är klart. Sen tågar familjen upp med bricka, sång och god önskefrukost. Ljuvligt. 

Astrid var så duktig och lyckades hålla sig från att avslöja presenterna. 

Nästan. 

- Det är en bok. Men du vet inte VILKEN bok det är! Eller hur pappa?

Kolla liksom! Dör lite av att ens titta på bilden. Den där mannen - han vet. 

Boken. Den som jag inte visste vilken det var. 

Den lilla söta med pingla runt halsen. Även den present som barnen tyckte var viktigast. 

Presenten som fick mitt hjärta att picka lite fortare var denna. 

Jippie! Längtar. 

Jag tog en skön födelsedagsmorgonpromenad med dessa två svarta troll. 

(vi behöver inte gå in på att det började snöa senare på dagen...)

På kvällen bjöd mamma mig på zumba. Jag blev supersvettig och slut, men var så hungrig när jag kom hem så jag glömde bort att duscha. Mannen i mitt liv ni vet,  han lagade ruccolapaj med soltorkade tomater och jag kunde typ inte sluta äta. Sen poppade vi en prosecco. 

Jag har idag en skön känsla i magen. 

Och träningsvärk. Vad gör jag då? Jo, anmäler mig till detta:

Kommer jag dö? Kanske. Troligtvis. Jag hör av mig i så fall. Eller, ni hör inte av mig i så fall. 

Tack alla för finaste dagen igår <3 

Puss.