En dag som denna, då man har spenderat natten sittandes i soffan pga hostan från helvetet (Satan ringde och ville ha tillbaka sin hosta!) så känns det extra härligt att titta tillbaka och minnas vår underbara resa.
Knappt hann vi landa i Negombo hos Kjell och Eva förrän vi satt i en bil påväg ner till den södra delen av Sri Lanka. En resa som tidigare tog en hel dag på de skumpiga, små vägarna som slingrar sig igenom landet. Numera finns det motorvägar som kineserna har byggt. Men då det kostar att åka på motorvägarna så är det inte så många av lokalbefolkningen som väljer dem vägarna. Trafiken var med andra ord lugn och det tog ca tre timmar att sträcka ner till södern. Utanför bilfönstret så susade det förbi teplantage, risplantage, gummiträdsodlingar, kanelodlingar och stora åkrar med betande vattenbufflar. Motorvägen hade även vissa sträckor med passage för påfåglar där du måste hålla ner hastigheten. Vi hade tur och fick se påfåglar som korsade vägen. Så häftigt!
Målet för vår lilla tripp var Hiriketiya Beach som ligger i Dikwella. Via Airbnb hade vi hyrt en bungalow några hundra meter ifrån stranden. Mycket mer än så visste vi inte.
Vi blev ej besvikna. Inga dörrar, inga väggar. Med naturen som granne trivdes vi som fisken i vatten. Att blicka upp mot palmkronorna samtidigt som du tar en dusch var en ny upplevelse för oss alla.
En djungel som trädgård! Till barnens stora glädje fick vi dagligen besök av Herr Nilsson och hans polare som nyfiket tittade in på oss genom taknocken, i hopp om att vi hade frukt att bjuda på. Trist för dem att policyn löd mata ej aporna, och lämna ingen frukt framme! En annan besökare vi hade var en stor varan som sakta vandrade genom trädgården. Den var minst en meter lång och väldigt respektingivande. Den verkade dock inte så förtjust i oss, så den höll sig på avstånd. Astrid ville ha den som sitt husdjur. Den ungen! Små myggor och myror är hon livrädd för, men stora varaner med huggtänder det går tydligen bra.
Några meter ner för vår gata breder stranden ut sig. Så vacker! Alldeles ombonad av höga palmer. Vattnet var turkost och varmt, och med snälla vågor. Egentligen ett perfekt ställe för en familj som våran med ett mindre barn som vill bada och leta snäckor, och ett barn som vill surfa och simma. Vågorna var som sagt snälla, men fortfarande med bra bryt så surfet var perfekt.
Längs med stranden så låg det några beach house´s med smarrig lokal mat och god dricka. Det var även där vi åt frukost. Tänk va. Att få stiga upp på morgonen. Vandra ut på stranden och dricka sitt morgonkaffe medan man blickar ut över horisonten. Den lyckan och lugnet som spred sig i kroppen är obeskrivlig. Sådan lyx! Barnen åt färsk frukt och bananpannkaka varje morgon, så de klagade inte heller kan man säga.
På kvällarna åt vi god mat och drack kokosvatten direkt ur nöten medan solen gick ner. Alltid ackompanjerade av vågornas brus och syrsornas spel.
Kommer en banan hemma i Sverige någonsin smaka bra efter att man ätit en på Sri Lanka? Jag undrar jag...
Hundar överallt! Men till skillnad från vad jag trodde så verkar de flesta bli väl omhändertagna. Många som bor här har sällskapshundar, och de hundar som håller till nere på stranden får matrester hela tiden av restaurangägarna. Klorna såg klippta ut på dem, och alla hade bra hull. Oh samtliga viftade på svansen konstant. Härligt att se! Inne i städerna såg man såklart hjärtskärande syner, men på det stora hela så verkar synen på hundar vara relativt bra på Sri Lanka. Sen finns det sådana här organisationer (som jag vill besöka nästa gång vi åker hit) som gör vad de kan för att hjälpa de gatuhundar som finns.
Vi spenderade bara två dagar i det här paradiset. Men vi har bestämt att nästa gång vi åker till Sri Lanka så är det härifrån vi kommer att utgå.
Dikwella får fem av fem solar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar