Den där obeskrivliga känslan när solen börjar värma mot huden efter en lång tid av konstant kyla och mörker. Man tar en lång promenad och efter halva vägen börjar man svettas och måste ta av sig mössan. Ni vet den känslan. Mmm!
Och visst ligger snön fortfarande i drivor och gården är täckt av meter och åter meter djup snö. Men det gör inget. När solen väcker en före klockan på morgonen, värmer hela dagen, fåglarna kvittrar och snön glittrar. Då är våren nära och på riktigt.
Den gamla och visa pumidamen studsar omkring, leker och är allmänt glad. Ytterligare ett vårtecken. Ella som i princip går i ide under den kalla och mörka perioden, har nu vaknat med ljuset och det lyser och myser i ögonen på henne. Hon bjuder upp till lek och jagar runt det lilla yrvädret.
Det är mycket nu. Både i själen och i kalendern. Då hjälper ljuset till. Tröstar och ger energi. Så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar