Cercei.
Ibland måste man fira.
För att bekräfta att det du gör känns bra.
Och rätt.
Och ibland finns det kanske inte en arbetsgivare
som bjuder och firar.
Kanske måste man fira sig själv då.
Om man är ensam i det man gör.
Sin egen bosslady, ni vet.
Sen finns han alltid där och skålar.
Och de där tre vännerna som peppar och pushar.
Tack.
Och albumet som fastnar, känns och trycker lite extra just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar