Ibland är det behövligt att trycka på paus. En liten miniverklighetsflykt. Om så bara för en helg. När det pirrar och spänner i kroppen och man känner sig så liten så liten. Små saker som att mackan hamnar med smöret nedåt på golvet, hundbajspåsen spricker och kaffet tar slut. Små saker som blir droppar som välter en enorm bägare.
Vi var ganska slitna i själen både jag och Martin. Så vi packade bilen, lånade en nyckel av fina mamma och pappa och styrde kosan mot Uppsala. Vi hade ingen plan. Behövde bara pausa och ha en skön helg.
Uppsala fanns där. Som det alltid gör. Men sina egna hittepåsaker. Uppsala känns som en egen liten värld. Saker som gäller på andra ställen fungerar oftast tvärtom där. Skönt på något sätt. Kanske beror det på studentandan. En hel stad skapad av studenter.
Vi landade i mamma och pappas lägenhet. Lagade god fiskgryta och umgicks med varandra. Ett och annat parti finns i sjön. Barnen frågade om vi kunde besöka Botaniska Trädgården dagen därpå, och så blev det. Som att resa utomlands. Varmt och fuktigt.
Pelle Svanslös Lekplats som är så förtjusande fin mitt i Engelska Parken bakom Carolina Rediviva. Barnens favorit. Jag undrar alltid varför inte alla lekparker är byggd som denna.
Jag och Martin passade på att kika in på Gamla Kyrkogården som är så vacker. Den har anor från 1600-talet och känns som en egen liten värld. Eller som en film. Magiskt blev det då mörkret föll över alla tända ljus, alla helgons dag som det var.
Domkyrkan fick sig ett besök också. Som varje gång. Är svårt att låta bli att gå in. Den är så pampig och vacker. Lite Harry Potter över den faktiskt. Och så doftar det ljuvligt.
Ibland behöver man göra en paus.
Det behöver inte vara märkvärdigt över huvudtaget.
Bara umgås och strosa.
Prata och diskutera.
Berätta om gamla byggnader, starka kvinnor och kungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar