Nu.
Fredag ja. Lite skönt ändå att få säga nämen redan fredag! istället för det gamla vanliga jaha, då var det måndag igen då. Inte sant?
Efter dygn av regn och rusk så sprack solen upp nu på morgonen och kastade solkatter på väggarna. Barnen satte i sin mannagrynsgröt och studsade iväg till skolan. Det större barnet studsade lite extra mycket. Han ska nämligen åka med mormor till Uppsala efter skolan och tillbringa hela helgen där. Han har längtat så mycket. Mannen åkte iväg till Högskolan för att undervisa framtidens mediaproffs och här sitter jag nu. Ensam med dogsen. Har en lång to-do-list och ska strax ta tag i den.
I bakgrunden rullar Nyhetesmorgon (shit pommes vad de snackar mycket...) och fick bl.a höra om Trumps senaste idioti. Det här med att flera miljoner amerikaner blir av med sin sjukförsäkring då han nu skrivit under lagförslaget om att ta bort bidraget till Obamacare/HelthCare...Många har inte råd med sjukvård i USA. De har inte samma skyddsnät som Sverige har, utan där handlar det om inkomst. I med Obamacare så fick många som annars inte har råd tillgång till sjukvård. Nu ser det däremot mörkt ut för Obamacare...
Då (men kanske lika mycket sen).
Häromdagen var det Internationella dagen för flickor. Istället för att radda upp alla hemskheter som flickor runt om i världen blir utsatta för enbart pga deras kön, så tänkte jag dela några starka länkar som Du kan kika på istället.
Här. Den svenska rörelsen Fatta! arbetar för samtycke i praktik och lagstiftning, och är väldigt mån om att få in detta i skolorna.
Här. Jag vet. Det blir kanske tjatigt att ens nämna henne igen. Men det kan inte hjälpas. Mycket av det hon gör går rakt in i hjärtat på mig.
Här. ”Hon vet inte än. Hur våra kroppar, så fort vi blivit tonåringar, aldrig får vara bara kroppar igen”. Ska Astrid behöva känna såhär? *ryser*
Försöker lära barnen så mycket som möjligt om samtycke, jämställdhet och lika värde då jag tror att det är nyckeln till en vacker framtid. Och en vacker framtid - det borde alla få.
Då.
Förra helgen hade vi picknick vid kalkbrottet.
När vi kom hem skedde den här förvandlingen.
Om vi bortser från regnet så har hösten verkligen startat vackert.
Vi hoppas på en fortsatt vacker årstid.
Bus i blicken. Alltid.
Hur mycket energi kan det finnas i en sådan här liten kropp?
Sen.
Huvudet är som bekant sprängfullt av planer, mål och framtid. I en enda röra. Nästan så att en glömmer bort nuet. Men jag ser det som en process som en bara måste plöja igenom för att det ska bli bättre sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar