Tillbaka till verkligheten. Verkligheten. Varför säger man så? Var platsen/stället man befanns sig på inte verkligt då? För det var det. Det kan jag lova. Mycket mycket verkligt. Och mycket mycket underbart. Fast den surrealistiska känslan av att kastas mellan två olika verkligheter - det är märkligt. Min kropp känner sig fortfarande lite vilsen. Vad hände liksom? Det är väl det som är tjusningen också. Med att resa. Att du startar på en plats - hux flux så dimper du ner mitt i något helt annat - för att sedan återvända och liksom återuppta saker där de slutade. Som att trycka på paus på Youtube för att du ska hinna reflektera över en tutorial.
Sitter på kontoret just nu. Ella och Lucy har gjort sig hemmastadda under bordet och jag har gått igenom viktaga internetgrejer en missat och betat av inkorgen. Ser ni palmen där i hörnet? Den fick jag av barnen så att jag inte skulle sakna Teneriffapalmerna så mycket. Mina hjärtan <3
Vi har haft en ljuvlig vecka. På alla sätt och vis. Nu är det nya tag som gäller. Mycket att fundera på. Men inte för länge. Känna efter men även testa och köra. Min hjärna känner sig precis som min kropp just nu. Lite hög, lite förvirrad och samtidigt speedad. Hjärnan och kroppen har fullt upp med att komma ikapp hjärtat. Det är mycket som måste ske nu. Helst igår. Jag tackar ödmjukast för att det börjar bli ljusare nu, både på morgonen och eftermiddagen. Vet inte om jag hade pallat allt annars.
Så.
Djupa andetag.
Nu kör vi.
Skickar några extra hjärtan till mina senoritas - Anna och Elin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar