Blue

Illustration av Akira Kusaka

Ni vet. Ibland va. Då är liksom inte allt på topp. Mackan hamnar med smörsidan neråt när en råkar tappa den. En upptäcker att kaffet är slut när en kommer ner på morgonen. Man hör sen detta på radion och ba jag kommer aldrig få dricka kaffe mer...En upptäcker också att ena barnets pjäxor är för små, och idag ska de träna inför barnens Vasalopp. En känner sig täppt i näsan och halsen känns torr och painful. 

Ja ni hör. 

En sådan dag.

Vad gör en då när en känner så här - att hela världen är emot en, personligen. En kan 1. lyssna på den här på repeat, eller den här,  2. pussa en pumitös eller två, 3. stå och fånigt småle när man upptäcker tre domherrar i fågelmataren, 4. skriva blogg, 5. skämmas ihjäl över att en går runt och är blue när det finns så många som har det så svårt just nu. 

Lite så. 

Men. 

Självklart har jag så himla mycket roliga, mysiga, fantastiska saker att se fram emot. Med start redan nu på lördag faktiskt. *Hint hint* Så en kan egentligen inte stå här nu med tappad lust och ba; buhuhuhu. 

Men samtidigt så får en. Det är helt lagligt faktiskt. För vissa saker en mår dåligt över är helt legitima, och vi har haft det kämpigt nu ett tag. Väldigt kämpigt. För varför skulle annars mackan hamna med smörsidan nedåt? Det gör den ju enbart när saker och ting är på gränsen liksom. Eller hur? 

Nu ska jag samla mig, åka in till kontoret och hålla tummarna för att mitt mastercard vill fungera - hallå kaffet?