På darrande koffeinbristiga-ben slängde jag in min väska i mamma och pappas lägenhet, och släpade mig sen över torget för att möta upp Henrietta som besöker sin pojkvän som bor i samma område.
Torget, som för övrigt har en häftig historia. Platsen heter Mimmi Ekholms plats. Döpt efter Mimmi som levde i Uppsala på 20-talet och som avancerade från sekreterare till VD av ett betongbolag. På just den här platsen låg hennes cementgjuteri och nu har man till Mimmis minne inte bara döpt platsen efter henne, utan även låtit bygga en gigantisk skrivmaskin i betong. Fint med historia som knyter ihop platser och tider tycker jag.
Från en stark affärskvinna till en annan - Henrietta Lysén. Jag och Henrietta lärde känna varandra när vi gick samma entreprenörsutbildning. Oj oj, vilken målmedveten och duktig tjej detta är! Det räcker oftast att titta på vad hon gör så blir man peppad. Eller som i mitt fall - då vi möttes var jag trött och led av kaffebrist. Allt detta försvann så fort jag kramade om Henrietta. Sådan är hon - stärker och tar fram det bästa ur folk.
Då så. Väl inne på cafét och jag har nu fått mig en kaffe, så låt oss börja intervjun.
Berätta vad det är du gör
Vad gör jag inte är lättare att svara på. Haha! Först och främst så är jag en person som inte skulle klara av ett åtta till fem-jobb. Jag är en entreprenör ut i fingerspetsarna. Samtidigt som jag har jättestor respekt för människor som har åtta till fem-jobb där allting ser likadant ut varje dag, så skulle jag aldrig klara av det.
Det jag gör är att jag inspirerar andra till att vända sina motgångar till framgångar. Och pusha andra till att ta ansvar över sina egna liv. Främst driver jag plattformen Vackra Maskrosbarn, där fokus ligger på föreläsningar. Jag kommer även ta in mer coaching och vägledning. Tidigare har jag vänt mig mot skolor, men jag tänker att jag även vill jobba mer mot privatpersoner och yrkesverksamma. Min drivkraft är dock ungdomar. Där vill jag också utveckla och jobba mer med projekt.
Henrietta stannar upp lite. Funderar, och säger;
Däremot måste jag komma på ett bättre ord än coaching - jag gillar inte det ordet riktigt. Det känns lite flummigt, och något alla går på nu för tiden. Förebild är ett bra ord tycker jag.
Vi ler lite båda två. Sen säger jag att det måste vara lättare som ungdom att vända sig till en ung tjej som man har förtroende för, än till en vuxen auktoritär på ett sjukhus eller liknande.
Ja o ja! Jag får mail varje dag. Många ungdomar hör av sig till mig för att de inte känner att vuxenvärlden lyssnar, eller att de inte känner sig betrodda. Där vet jag att jag kan göra stor skillnad. Eller jag vet att jag gör stor skillnad. Egentligen bara genom att vara jag. På sjukhus eller inom psykvården är det lätt att man känner sig som en i statistiken. Tyvärr. Av egen erfarenhet så kan jag säga att det inte är lätt att bli lyssnad på om man inte kan stå upp för sig själv. Jag har märkt att ungdomar söker sig till mig för att jag är mig själv, och då känner de stöd i att också kunna vara sig själva.
Just ja - jag ska skriva en bok också!
Här berättar Henrietta lite mer:
Vad betyder “hem” för dig? Är det viktigt för dig att ha en fast punkt att återvända till?
Här skrattar Henrietta till och utbrister; vad roligt att du ställer just den frågan! Det är en väldigt väsentlig fråga i mitt liv. Det är nog det jag alltid söker efter - att kunna komma hem. Trygghet för mig är att ha ett hem där jag känner att det här är mitt, här har jag mina grejer och här kan jag bestämma. Tryggt, framförallt. Det är något som följt med mig. Om jag inte känner mig hemma på ett ställe så blir allt väldigt jobbigt. Jag älskar att resa och jag rör mycket på mig i mitt yrkesliv, då blir det extra viktigt att ha någonstans att landa. Jag söker kanske fortfarande efter ett hem tror jag. Jag har inte riktigt hittat min plats ännu.
Det är lugnt och stilla på cafét. Man hör personalen skramla med koppar och glas, och det spelas musik i bakgrunden. Vi dricker vårt kaffe och pratar vidare. Plötsligt tappar en i personalen ett glas, och vi hoppar till när det kraschar mot golvet. Efter lite fniss och inget kalas utan kras-skämt så fortsätter vi.
Om du skulle skryta - vad är det bästa med ditt jobb?
Jag älskar att kunna styra över mitt eget liv. Och när allt är som allra bäst så är det för att jag bara är mig själv, och det är så häftigt! Det är svårt att förklara, men det är verkligen det bästa. Och att det jag gör kan ingen annan göra på samma sätt. Sen - självklart - att jag faktiskt gör stor skillnad i samhället. Jag kan rädda liv genom att bara vara jag. Det är stort.
Jag har ett favoritminne. Jag och en sammarbetspartner gjorde en låt tillsammans (hör den här). En låt som har hjälpt många som inte kunnat se hur deras liv skulle kunna fortsätta, som har mått fruktansvärt dåligt och inte hittat sig själva. Jag har fått många tackmail om just den här låten. En gång så blev jag så himla rörd, glad och stärkt. Det var en tjejs som spelade in sig själv när hon sjöng låten och skickade den till mig. Texten finns ingenstans, så hon hade verkligen lärt sig den utantill och lyssnat på låten om och om igen. Det var så himla starkt och häftigt.
Vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?
Henrietta funderar lite. Ja, det är väl att jag inte umgås med så många. Jag jobbar så mycket. Jag längtar efter lediga stunder, men samtidigt så blir jag snabbt uttråkad om jag får en ledig stund. Haha!
Men jag behöver prioritera min tid bättre så att jag kan umgås mer med vänner.
Berätta om något du brinner lite extra för (som får dig att känna små fyrverkerier inom dig liksom)
Jag brukar tycka att den här frågan är jättelätt att svara på...men nu blev det svårt.
Henrietta funderar.
Om jag ska bortse från kickar jag får i arbetslivet och tänka mer privatliv - tänka mer Henrietta - så är det att resa. Då blir jag barnslig och glad! Jag älskar det.
Och nu kom jag på en till grej - när jag övervinner mina rädslor då får jag kickar. Som att ta körkort t.ex. Eller när jag reste till USA själv.
Just nu är jag i en utvecklingsfas, vilket gör att jag funderar lite extra på just det här. Vad får mig att gå igång liksom? För det är inte samma saker som tidigare. Jag är påväg mot något nytt.
Mitt i intervjun kommer Henriettas pojkvän in på caféet. Han ville gärna slå sig ner och fika, men han fick vackert gå vidare då jag spelade in vårt samtal. Stackarn! Det var trevligt att säga hej i alla fall. Nästa gång får han joina oss.
Vad inspirerar dig?
Det är när andra har gjort det jag vill göra. Att jag kan se att det är möjligt. Något jag ska göra mer är att ta kontakt med sådana människor. Tidigare har jag fegat ur och tänkt “men det är ju bara jag, varför skulle de ens lyssna på mig?” . Men nu har jag lärt mig att jag är så mycket mer än vad jag själv trott, och det finns många som ser upp till mig och det jag gör. Speciellt när jag började skilja på privat-Henrietta och mitt varumärke. Jag har verkligen vuxit in i den rollen mer nu, att jag är en annan person när jag jobbar. Ett varumärke. Och då går det lättare att göra saker som är lite läskiga.
Om du är en bokslukare/seriedyrkare/filmnörd - ge oss ditt bästa tips! (om inte, vad tycker du man borde ägna sin tid åt istället?)
Nej, jag är inget av det faktiskt. Jag somnar till filmer, och kommer aldrig ihåg vad jag har sett för filmer. Det har varit så ända sen jag var liten. Böcker fastnar jag ofta i och kommer inte vidare från första kapitlet liksom. Om jag vill döda tid och stänga av hjärnan så kan jag titta på strunt som Bonde söker fru eller Bachelor som har noll mening för mig och som jag aldrig skulle vara med i själv. Det är kul att granska personligheter tycker jag.
Min grej är att gå ut och gå och lyssna på musik. Jag kan typ inte lyssna på poddar och sådant, för då kopplar jag inte av. Min hjärna går igång då och tänker “hur skulle jag kunna göra det här..?”. Jag behöver sådant som gör att jag kan stänga av, annars blir det för mycket.
Har du något du vill dela med dig av som få vet om om dig?
Haha! Ja du...here it goes:
Jag byter alltid om till mjukiskläder på kvällen.
Jag har sedan jag var liten alltid älskat att klia/rengöra öronen med tops - haha!
När jag är ute och går på somrarna plockar jag alltid blommor.
Jag har sedan jag var liten alltid älskat att klia/rengöra öronen med tops - haha!
När jag är ute och går på somrarna plockar jag alltid blommor.
Jag brukar mestadels alltid klä mig i svart trots att jag lovat mig själv att köpa andra färger när jag väljer kläder. Ändå hamnar jag i kassan med bara svarta nyanser.
Jag är känd för att vara väldigt blåögd och går på saker som folk säger. Istället för att tänka efter före, så frågar jag "är det sant?!" Fast det i själva verket kanske är helt ologiskt.
Jag blir barnsligt glad av att handla mat! Sen jag var liten.
Jag är känd för att vara väldigt blåögd och går på saker som folk säger. Istället för att tänka efter före, så frågar jag "är det sant?!" Fast det i själva verket kanske är helt ologiskt.
Jag blir barnsligt glad av att handla mat! Sen jag var liten.
När jag är ledsen, trött eller osäker på mig själv blir jag alltid kramsjuk.
Jag behöver ha det städat runtomkring mig för att inte bli stressad.
Så ja. Duger det? Haha!
Och slutligen - berätta om något du ser fram emot. Hur ser framtiden ut?
Jag gillar att se framåt. Jag är lite av en visionär. Att sätta upp mål. Jag har aldrig varit en prylmänniska som vill ha den nyaste mobilen och sådana saker. Men nu har jag börjat bli en sådan! Jag tycker det är ganska skönt faktiskt, att få känna så och ha det som driv. Målet just nu är en vit bil. Vare sig om det är en Audi eller en BMW så ska jag ha en vit bil. Om andra kan, då kan ju jag också!
Jag har också spännande samarbeten på gång som ska kicka igång nu vilket är skitcoolt. Och jag ser verkligen fram emot det då det känns så bra och klockrent.
Och boken! Det är också ett mål, att den ska bli klar.
Sen ska jag hitta mitt hem. Min plats där jag bara kan vara.
2017 är året då allt kommer hända!
Tack så mycket Henrietta för din tid <3
Vill ni följa Henrietta så gör ni det här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar