"If you were any braver, you´d be a lioness" - Aslan to Lucy

Ibland får en vänta. Ibland får en längta. 
Så där länge att gränsen för desperation nästan nås.

Så var det innan Lucy kom till oss. 

I två år (om inte mer?) väntade jag. Och längtade jag. 

Ungefär så här:

Nu kanske!

Snart snart.

Åh NU!

Nej.

Men nu då?!

Ja. Nu. 

Åh! Längtar!

Jaha?

Okey. Nej alltså. 

Kanske nu ändå. 

Det känns så. 

Eller? 

Ja!

Nej. 

Och så höll det på under en period. Orden jag blir galen cirkulerade i mitt huvud. Tror aldrig att jag väntat så länge på någonting. Inte ens när jag var gravid då de där nio månaderna verkligen gick sakta. Nej. Inte ens då. 

Jag väntade, ända tills det var dags för Lili. 

Lili. 

Ellas fina vän som liksom har funnits i våra liv sen hon föddes. Jag och hennes matte sa egentligen ända från början att jag skulle ha en valp från Lili. Men det kändes ju verkligen som en evighets evighet tills det var dags för det. Lili är ju bara en liten valp. Eller? Okey då. Det kanske hon inte är längre nej...

Så blev det alltså.

 

Bild Anna Åkerström

Lili födde sex fina valpar - Narniakullen - och Lucy flyttade hem till oss. Denna snälla, vilda svarta diamant med lila halsband.

Lucy och Lili på Skallabacken, helgen vi hämtade hem L.

Kolla Annas min. 

Hon vet hur jag väntat, och hur jag känner exakt där.

När Ella flyttade hem till oss var hon nästan sex månader och helt GALEN. På riktigt galen. Hon flög fram som en tornado. Var rädd för män, och ibland vissa kvinnor. Hon var ej rumsren. Hon bet sönder allt och öppnade stängda dörrar och skåp. Så när Lucy kom hem till oss var jag beredd på det mesta kan man säga.

Men oj vilken skillnad det är att få hem ett oskrivet blad. En liten valp som en får forma och visa vad som är rätt och fel. Och framförallt - få visa vad kärlek är. Det är en helt annan historia än att få hem en halvstor hund där vi inte heller visste mycket om bakgrunden. Jag har haft två hundar innan Ella, båda från valpstadiet. Men de var ju inga pumis. Pumis är speciella. Går ej att lura. Går inte heller att tumma på regler. Ibland måste en ha tummen i ögat på dem. Och sen är de ju världens bästa hundras också! 

Anyhow. Lucy. 

Hon var ju som en litet svart drömtroll. Så trygg i sig själv. Undersökte allt hemma. Hälsade på alla. Försökte pussa Ella lite titt som tätt när hon kom åt. Ella undvek henne däremot rätt fett i början. 

På kvällarna somnade hon vid mina fötter när jag och Martin tittade på serier. Jag fick bära ut henne för en kiss innan vi gick upp för natten. Sömndrucket kissade hon och stapplade sen in igen. Jag bar upp henne till hennes bädd och där sov hon sen hela natten utan pip och gnäll. Hon väckte mig vid klockan fem på mornarna. Jag kan ju säga så här - tack rara snälla för att det inte var vinter..! Nu var det sol. Daggvått gräs och ljumna vindar. Vi strosade runt lite i trädgården jag och hon. Jag plockade några myntablad att ha i te:t och hon nosade runt och gjorde sin grej.

Sen gick vi in. Jag gjorde iordning hennes mat som skulle stå i vatten ett litet slag, gick sen och lade mig på soffan. Lucy följde alltid med. Lade sig hon också och somnade. Vilket även jag gjorde. Hon väckte mig alltid exakt 45 minuter senare. 

- Hallå? Matte! Maten är klar nu!

Sommaren tillbringades hemma, i Uppsala och en hel del i Halmstad. Många intryck och nya upplevelser för lilla L. Hon har alltid välkomnat allt nytt. De få gånger hon har tvekat har vi varit där och stöttat henne och hennes tveksamhet har snart försvunnit. 

När sommarlovet väl var slut så kom vardagen. Även den fungerade bra. Lucy lärde sig snabbt att hennes uppgift på mornarna var att väcka barnen. De har nog aldrig vaknat så snabbt tidigare. Bästa väckningen tyckte de. Och tycker fortfarande för den delen. 

Astrid och Lucy blev tighta direkt. De är lite samma skrot och korn. Lite drömmiga, otroligt självständiga, snälla och med glimten i ögat. Deras utseenden kan lura vem som helst. Söta snälla flickor...eller? Ha! Under ytan gömmer sig busigheter och hyss vill jag lova. 

Igår fyllde Lucy 1 år. 

Vad som hänt under hösten och vintern och fram tills nu, det kommer en annan gång. 

Stay tuned.