Efter lunchens skivstångspass så kändes det både i armar och rygg när jag, efter Lucys simpass vandrade runt i huset och fredagsstädade. Det är just när man dammsuger det här huset som man upptäcker hur stora ytor det är. På gott och ont. Men nu är det städat. Jag avslutade med att gå runt med min palo santo så nu är även energin städad och laddad och helgen välkomnas med öppna armar.
Just den här fredagen så är det det stora barnets tur att välja mat, fredagssnacks och film. Detta betyder även att han har ansvaret över maten och att den blir gjord. Därför kan jag luta mig tillbaka, ta ett glas rött, låta axlarna sjunka ner och lyssna på musik.
Bild: billboard.com
I'll be the roots, you be the tree
Pass on the fruit that was given to me
Legacy, ah, we're part of something way bigger
Bigger, you're part of something way bigger
Bigger than you, bigger than we
Bigger than the picture they framed us to see
Legacy, oh, you're part of something way bigger
Den här låten ihop med att jag var och tog cellprov igår får mig att tacka min lyckliga stjärna för att jag bor och lever där jag gör. Att ens ha privilegiet att få gå och gratis ta ett cellprov och då med jämna mellanrum ha koll på förändringar i kroppen - det mina vänner är lyx. Riktig lyx. Och vi ska vara så tacksamma. På andra ställen i världen har cancer i livmodern en hög dödssiffra. Så ja, då går man med lätta steg till sin mödravård. Klär av sig och klättrar upp i den allt annat än bekväma stolen. Slänger upp benen och lyssnar plikttroget till barnmorskan som alla gånger säger "Och så kommer du lite längre fram med rumpan. Lite till..." trots att man tycker att den här gången ligger jag väl ändå rätt. Ja det gör man. Och när man ligger där så tackar man sina förfäder. Sina kvinnliga historiska systrar som kämpat och aldrig gett upp. Som gett mig den här möjligheten. Man tänker också att detta gör jag för min dotter och för nästa generation. För you're part of something way bigger, inte sant.
Med det önskar jag er en fin fin fredag.
Ta hand om er.
