Och precis som månen som nyss befann sig i nymånefasen, ser jag mig själv med ny ögon. För första gången på länge med kontroll och en otroligt stark framtidsintention. Det bubblar och det strömmar. Med två fötter på jorden och med starka rötter som sprider sig tar jag stora steg framåt. Långsamma. Men starka.
Dags att damma av den här bloggen också? Nya tag som sagt.
Just idag tänker jag mycket på västkusten. BÄSTKUSTEN. Och planerar sommaren med en kopp kaffe i handen och två sovande hundar vid mina fötter. Veckan har gått från -26 grader till +8 grader. Det sylvassa, gnistrande landskapet består nu av takdropp och sjungande fåglar. Ej fel. Hundarna ser dock ut som michelingubbar efter skogspromenaden...
Jag drömmer mig bort.
Efter stränder.
Värme och långa dagar.
Ljuset!
